Sundbyberg
- en återblick över dess historia

Förorten som utvecklades till en oberoende industristad.



Introduktion

Med denna lilla text skall vi här göra ett försök att kortfattat beskriva vår fantastiska stads historia.

Man skulle kunna fråga sig själv vad det är som är så speciellt med Sundbyberg. Det har skrivits, sånger, komedier och ett flertal böcker om denna stad, och i det populära TV-programmet "Lorry", (som fått sitt namn efter en av stadens berömda mötesplatser) finns en liten uppfinnare från Sundbyberg som spelas av den kompetente skådespelaren Peter Dalle. För att förstå lite mera om Sundbybergs speciella magi bör man känna till något om stadens grundare och om människorna som bosatte sig här för att leva och arbeta.


Hur det hela började

För omkring 150 år sedan betraktades Sundbyberg som en jordbruksbygd på landet. Det fanns bara några få gods och dessa ägdes mer eller mindre av samme ägare, som själv bodde på egendomen "Sundbybergs Gård".

A.P.Löfström År 1863 köpte en man vid namn Anders Petter Löfström egendomen, inklusive de andra godsen och gårdarna i området. Ursprungligen förstod han sig väl på jordbruk och då han tyckte om att arbeta hårt blev han snart en riktig godsherre och ägare till många gods över hela landet, men han var en mycket speciell man och en mycket speciell godsherre, han var en arbetande godsherre som tog del av alla möjliga uppgifter och praktiska sysslor på godset. Han var sin egen lyckas smed och egentligen tyckte han aldrig om den makt han i slutändan kom att inneha.

Det var under denna period som Stockholm började bli överbefolkat eftersom många människor blev tvugna att flytta ifrån de svenska jordbruksbygderna när många bruk inte längre gick ihop ekonomiskt och stängde. Sverige började till slut att förändras från att ha varit ett jordbruksland till att bli industrialiserat. När de som tidigare var jordbrukare och bönder tvingades in i de större städerna blev dessa överbefolkade precis som Stockholm. Naturligtvis var varken Stockholm eller någon annan stad förberedd på dessa folkförflyttningar och till följd av detta fanns det inte tillräckligt med bostäder för arbetarna.


Den viktiga järnvägen

Löfström och hans fru Emma var mycket liberala och religiösa till sin läggning och var mycket intresserade av att höja det sociala välståndet och de ville göra något för de hemlösa arbetarna och deras familjer. Löfström hade kontakter överallt och fick höra om planerna att bygga en järnväg mellan Stockholm och Västerås och insåg att om han skulle kunna övertyga det privata järnvägsbolaget att placera delar av den planerade järnvägen inom Sundbyberg så skulle han därledes kunna hjälpa Stockholms fattiga arbetare likväl som sig själv. Medelst en järnvägsförbindelse till Stockholm skulle en arbetare mycket väl kunna bo i Sundbyberg och arbeta i Stockholm. Han lyckades med sina planer och sålde ett stort stycke land billigt till järnvägsbolaget som sedan började bygga sin järnväg. År 1876 öppnades denna järnvägslinje.


En ny modern förort - den allra första

Löfström började sedan att sälja ut delar av marken, och mycket billigt därtill, till arbetare som sedan ficken möjlighet att bygga sig egna hem. Löfström fick sin inspiration från Europa, och speciellt från England, med alla dess nya och moderna förorter. Han fick mycken hjälp och inspiration från sina söner som reste mycket i hela världen. Hans äldste son Per Johan, som hade en doktorsgrad i arkitektur från akademien i Wien, hjälpte sin far med att göra ritningar till hus och stadens infrastruktur.

Löfströms ursprungliga ide var att bygga en ny och modern förort, men i det långa loppet var det inte det vad det blev. Överallt runt Stockholm pågick det ett byggande av hus och hem för både arbetare och tjänstemän, så vid slutet av 1800-talet hade efterfrågan på land och hus i Sundbyberg avtagit. Då fick Löfström iden att han skulle kunna locka till sig en del affärsmän som kunde bygga fabriker och kvarnar så att Sundbyberg, i sig, skullekunna bli en attraktiv plats att både leva och arbeta i. Han kontaktade Carl Richard Nyberg, bröderna Sievert och många många andra. Dessa hade alla, liksom Löfström, lyckats och såg möjligheter i att billigt kunna köpa sig land för sina företags kvarnar och fabriker. De blev alla mycket framgångsrika världen över.


Max Sievert och L. M. Ericsson

En av dem, Max Sievert - och hans bröder - var goda vänner till
L.M. Ericsson, grundaren av telekommunikationsföretaget Ericsson, och efter några år började de tillverka telefonkablar åt honom enbart. Detta ledde till en mycket viktig förändring i Sundbybergs arbetsliv. För första gången fanns det nu arbete åt kvinnor. De kunde nu arbeta hemifrån, från köksborden, med att tillverka telefonkablar. År 1928 köpte Ericsson hela företaget av Sievert men fabriken blev kvar i Sundbyberg. Till och med idag, med nedskärningar och nedläggningar över oss, finner vi fortfarande en liten Ericssonavdelning i vår stad - Ericsson Cables, som fortfarande ger arbete åt en del av våra medborgare.


Ett växande område

Nåja, vad hände med Sundbyberg? År 1888 fick Sundbyberg rätten att bli en köping och många människor började flytta hit från hela riket. De hade funnit en plats att leva sina liv. Sundbyberg hade nu många arbetare och fabriker och för att betjäna dem behövde staden också affärer, läkare, hantverkare o s v.

Löfström själv började bygga mer än ett hundratal hus för att dra till sig alla dessa olika sorters människor och som vanligt lyckades han. Han byggde också en kyrka, det första stadshuset, den första skolan och det första daghemmet, bland annat, och han donerade allt till staden inklusive vattenrättigheterna till Bällsta"floden".

Befolkning Män Kvinnor Total
1895 777 838 1615
1897 850 887 1737
1899 926 1103 2029
1901 1128 1244 2372
1903     3031
1905 1719 1809 3528
1907 1997 2124 4121
1909 2178 2264 4442
1911 2353 2427 4780



Duvbo - en mycket speciell plats

Som vi nämnde tidigare ägde Löfström även godset "Duvbo Gård" beläget bara en aning norr om Sundbybergs centrum. Han fann att han inte längre behövde den marken fast han använde marken, eller rättare sagt han använde leran han fann i marken till sitt tegelbruk. Tegel som användes till att bygga hus inom Sundbyberg och till och med i Stockholm. Tack vare sina kontakter med affärsmän från Stockholm blev han involverad i planer att bygga nya små villaområden runt om i Stockholmstrakten. Han intresserade sig mycket i alla möjliga planer som handlade om bostäder åt arbetare och sålde hela Duvbogodset till ett nybildat företag, som i huvudsak bestod av stockholmsarbetare, där han hade andelar, och det kallades "AB Egna Hem På Landet". Detta företag började sedan sälja marken och på mycket kort tid byggdes Duvboområdet. För att området skulle bli ännu mer attraktivt byggdes en ny järnvägsstation "Sundbyberg Norra" mycket nära Duvbo.

Duvbo betraktas som det första Egna Hems-området i Sverige och är därför numera skyddat från omgripande förändringar. Att äga ett hus i Duvbo innebär ett stort ansvar för att bevara dess historiska värden till framtiden. När renoveringsbehovet gör sig påmint bör det hanteras så att områdets och husens speciella design bevaras.


Oberoende - till slut!

Löfström som satte igång allting som handlar om förorter i Sverige, visade sig till slut vara grundaren av en oberoende industriell stad som klarade sig utan Stockholm. Sundbyberg växte och växte och befolkningen som kom från Sveriges alla hörn och kanter med olika erfarenheter och olika bakgrunder började organisera sig själva, religiöst folk började bygga många kyrkor, arbetare startade fackföreningar och politiska organisationer. Sundbyberg blev en stad där folk brydde sig om varandra. Det blev en plats där barn föddes och där deras mor- och farföräldrar dog, generation efter generation. En mycket speciell anda, den så kallade Sundbybergsandan gör att folk älskar sin stad och stannar kvar. En Sundbybergare flyttar inte gärna och folk utifrån upplever staden som så exotisk och speciell att de mer än gärna väntar i åratal för att kunna skaffa sig en lägenhet eller ett hus i Sundbyberg.

År 1927 fick Sundbyberg rätten att bli en oberoende Stad. Sundbyberg är fortfarande oberoende och vi får hoppas att den förblir så.


Sundbyberg 1995 (reviderad aug 1997)

Lena A Löfström


PS. En mycket märklig iakttagelse när det gäller Sundbyberg är att staden tillsammans med grannstaden Solna faktiskt är helt omgärdad av Stockholm. Sundbyberg är som en liten ö i Stockholms stora hav. DS.