Lödlampan

Idén till lödlampan föds
Det var alltså hos Mekanikus på Söder i Stockholm som Nyberg kom på iden med blåslampan, även kallad lödlampa. Firman hade leverans av korkstämplingsmaskiner till en fabrikör Boëthius. Denne förhandlade med Nyberg om uppvärmningen av stämplarna till hans maskin. Nyberg fann en lösning därpå och kom därmed på iden med blåslampan, som han och hans medarbetare senare utvecklade till en världsartikel, som genom åren gav tusenden av sundbybergare deras utkomst.
	Hans blåslampa skilde sig på flera sätt från de uppvärmningsapparater som då fanns. Han hade åstadkommit en värmekälla med en koncentrerad, uppåt riktad låga, som utvecklade hög värme, frampressad av det övertryck, som fanns i oljebehållaren genom inpumpning av luft och genom den värme som återstrålade på behållaren.
Han sökte göra den så ofarlig som möjligt genom att placera ett stift fastlött vid den inåtböjda bottnen och med en tennlödd konisk spets, som stack ut genom locket. På det sättet skulle om trycket blev för stort och bottnen trycktes tillbaka, det koniska stiftet dragas neråt och verka som ventil och ta bort det riskabla övertrycket. Därmed skulle också risken för explosion vara undanröjd. Nyberg hade stort intresse för bottenlödningen, som han ansåg krävde verklig omsorg. Hans i ungdomen grundade skicklighet i hårdlödning och aldrig svikande intresse för denna detalj gjorde att de apparater som utgick från hans gamla fabrik hörde till marknadens bästa. Den dubbelfalsade bottnen och den genom lödning uppmjukade behållaren gjorde hans apparater tåliga för övertryck. Han var också på ständig jakt efter fuskmakare i branschen, dels därför att olyckshändelser med blåslampor och fotogenkök indirekt åven drabbade hans tillverkning och gjorde att den kom i vanrykte, kanske också av människokärlek. Han hade även andra problem att lösa med lödlampan, som det med brännarröret, som i den intensiva hettan inte fick smälta ner utan måste fungera under alla förhallanden.
Nyberg startar tillverkning av blåslampor.
Nyberg hade slutat sin anställning hos den ovan omtalade firman Mekanikus år 1882 och med de där tillverkade verktygen slagit sig ner i en tvättstuga vid Luntmakaregatan. Här tillverkade han en eller flera blåslampor i sänder, som han sedan gick ut och sålde till rörmontörer och andra. Det gick dock inte att leva på. Omsättningen var för ringa. Han kom då att tänka på Hellsunds giktringar och ansåg att Hellsund lurat allmänheten länge nog. Nyberg tillverkade 10.000-tals ringar och tjänade ungefär 1.000.—kronor per år. Han var hjälpt för en tid tack vare giktringarna, så han kunde forsätta att tillverka blåslampor. Denna fabrikation över flyttade han år l884 till Sundbyberg, där han i ett kyffe på tomten i hörnet av Sturegatan och Stationsgatan inom kvarteret Rökeriet drev tlllverkning i en liten skala.
Tillbaka	Nästa sida - 3/4