1858 - 1939

Carl Rickard Nyberg

 

Carl Rickard Nyberg, grundaren av  Max Sieverts Lödlampfabrik - en av de största industrierna i Sundbyberg, var född i Arboga  den 28. maj 1858 under fattiga förhållanden.

Han var son till arbetardottern Anna Christina Nyberg;  pappan dog när pojken var ett år gammal. ( Om pappan finns det inga namnuppgifter på, det nämns bara i vissa källor att han jobbade på en kvarn.)
Modern  gifte sig med en skomakare , när Carl Rickard var i sex-årsåldern. 
Hon fick bidra till familjens uppehälle genom att  "gå borta och tvätta".  Hennes arbetsdagar var långa och det var redan mörkt när hon efter dagens slit kom hem till sin familj. Ofta hade hon en godbit med sig till sin pojke. Det var något för en alltid hungrig barnmage.  Det kunde vara en brödskiva med ost eller fläsk. För att inte styvfadern skulle bli avundsjuk på hennes son fick han lov att krypa under täcket med läckerheterna. 
Han glömde inte sin mamma, som fick uppleva de framgångar han hade och var en hedersgäst vid högtidsdagar.

 
 Carl Rickard var liten och spenslig men tjänstvillig och energisk. Sedan han börjat skolan fick han även hjälpa sin styvfar. Lördagarna var det ingen skolgång men då hade styvfadern i stället en hög illaluktande stövlar, som skulle lappas. Han gjorde detta arbete till belåtenhet och fick även en och annan uppmuntran. Vad han minns särskilt var ett par skridskor, som kostade skomakaren 25 öre. 
 

Första jobbet

 Sedan han slutat skolan måste han som andra barn börja jobba för att tjäna sitt uppehälle.
Hans första arbetsgivare var guldsmed P O Hellsund, som även sysslade med andra ting än det som hörde till guldsmedsyrket. Han hade funnit ett gott tillskott till sin inkomst i den vinst han hade på försäljningen av "giktringar". 
När han blandade metallerna i den legering som han gjorde ringarna av, fick ingen vara närvarande; men Nyberg gissade att de inte var av ädla metaller. 
Världen vill bedragas:- För sjukdomar som läkarna stod maktlösa inför var fältet fritt för vem som helst att pröva allehanda hokus pokus. 
Här fanns det stora möjligheter för den som ville sko sig på denna svaghet. Hellsund hade stor inkomst av sin försäljning.
Det fanns folk som intygade att de blivit botade genom att använda dessa ringar. Kanske att deras tro åstadkom underverk. 

Under sin tid hos Hellsund fick Nyberg en veckolön på femtio öre jämte mat och husrum. Dessutom fick han en del kläder efter guldsmedens söner. 
På det hela taget var han belåten med sin tjänst. Han behövde inte svälta, maten var riklig. Avlöningen sattes in på Arboga sparbank. När han lämnade Hellsund för att söka arbete i Stockholm, hade han den aktningsvärda summan av 30:—kronor sparade. 

Stocholm nästa..

Sin egentliga lärlingstid tillbringade Nyberg i Stockholm, hos en Lindbom vid "Johannes smala gränd".
Man sysslade här med metallarbeten av olika slag, beslag till vagnar och seltyg, bland annat till de under arbete varande spårvagnarna.
Han skaffade stor skicklighet som hårdlödare och trivdes väl på denna arbetsplats, som bjöd pa ett omväxlande arbete. De var fem—sex anställda jämte en yngre och äldre mästare och samarbetet var gott. 
Nyberg var nu utlärd metallarbetare och kunde utom lödning med tenn och slaglod, filning och svarvning. 

Han fick från denna arbetsplats rekommendation till J. E. Eriksons mekaniska verkstad, senare omdöpt till Mekanikus.  De arbeten som förekom där var delvis av samma slag som hos Lindboms. 
Här fick han se de apparattyper för uppvärmning, som skulle ge uppslaget till blåslampan. Det tillverkades nämligen ett gasoljekök av koppar, klotrunt och med tre fötter, som ansågs vara ett av de bättre. Gasoljeköket var emellertid av enkelt slag och saknade regleringsventil. 
Av denna firma tillverkades även en instrumentmakarsvarv, som de skattade högt. Fabrikör Erikson ansåg, att den som skaffade sig en sådan svarv gott skulle kunna försörja sig på den. 

Nyberg var inte sen att ta mått av den och på lediga stunder gjorde han sig en likadan, som liksom Eriksons var försedd med såväl gängskärnings- som kuggskärningsapparat. Han tillverkade även andra verktyg, som han senare skulle ha god nytta av. 

Nästa sida - 2/4 
© Sundbybergs Museum 1998.