Nu på pingstdagen blir Sundbyberg självständig församling genom invigning av sin kyrka, som dominerande reser sig på den höga bergås som genomskär köpingen.

Det är ett vackert byggnadsverk som församlingen erhållit och den kan vara nöjd därmed.
Fullt harmoniserande med den karga naturen omkring sig, står det utan grannlåter, enkelt och rent och sänder sin tornmassa mot höjden.
Från egen mark och vid platsen för templet har graniten tagits till grund, trappor och portal, ett ej allt för vanligt tillfälle, ja i vår tid kanske utan motstycke, då man gärna vill ha det som förmer är än det ägna, dagliga och för ögonen liggande.

Tiden är ej allt för sympatisk mot kyrkbyggen och nödvändigheten har även tvingat till sparsamhet, som iaktagits i stor grad, så att i ordets egentliga bemärkelse är det ej någon lyxbyggnad - såväl det inre som det yttre talar om sparsamhet.
Tecknet till Sundbybergs kyrkliga självständighet kostar dock styvt halvtannat hundratusentals kr så att man har all anledning att erkänna samhällets offervillighet att utgiva detta belopp under en tid då det lider brist på det dagliga vattnet.

Pingstdagen 1911 medför alltså den självständighet som köpingen så väl förtjänar och behöver.
Man må hoppas att denna självständighet skall bibehållas framåt i tiden och ej uppges för någon stormakts lockelser då invånarna synbarligen är tillfreds med förhållandena.

Huvudingången liksom övriga entréer äro låga och man stämmes väl tilll mods av den lugna behandlingen den fått. Den kraftiga granitblocken ge en känsla av trygghet och man önskar blott att graniten sträckt sig till hela portalens höjd.

I förstugan mötes man av en inskription över inre dörren:
" Jag är dörren, den som går genom mig, han skall bliva frälst, och han skall få gå ut och in och skall finna bete.  Joh 10:9 "

Andra inskriptioner, ur Jakob, Matteus och Lukas, äro anbragda på motsvarande sidor och ingång.

Skeppet verkar högt och rymligt med sin öppet synliga träkonstruktion i taket. Koret lyser dekorativt i sin varma, övervägande gula ton, som till panelhöjd har röd ornamentering och i valvet går upp i en svag blå färg.
Ingen altartavla möter ögat men i stället ett högt smalt korfönster i katedralglas, en gåva av direktör Per Löfström och hans maka, Djursholm.
Fönstret som komponerats av artisten Olle Hjortzberg återger Kristus uppstigande ur graven, pekande mot höjden och i andra handen bärande en spira; nedanför ligger en vid graven sovande väktare. Man fäster sig härefter vid en ovan triumfbågen enligt gammal sed uppsatt krucifix, skuret i trä av bildhuggaren C Hyllengren i Sundbyberg.

Det enkla, i trä utförda altaret flankeras av två piedestaler, med var sin sjuarmade ljusstake, utförda i kallhamrat järn.
Altaret beklädes på framsidan med mörkröd sammet med lodrätt löpande bårder i guldbrokad och därå placerade vita liljor i siden.
I mitten av klädet är en rundel med grekiskt kors och I H S i minuskler; mellan armarna gula liljor, allt i guldbrokad, smakfullt och effektivt.
En vit linneduk med sydd bård täcker slutligen altarbordet.

Altarskranket är rakt med ett par korta avfasningar på vardera ändan och har ett gallerverk av rektanglar.
Predikstolen, som står vid norra ändan av absiden och intill triumfbågen, är både enkel och originell.
Den är åttkantig med raka sidor och står på en bas av slipad sten samt avslutas med en list. De rektangulära fälten prydas i sin övre del av kors i olika sinnebilder, grekiska och latinska.I bokstället äro insatta ett par mikrofoner som leda till två hörlurar i en bänk.

Mittskeppets murar på ömse sidor uppbäras av tre fyrkantiga pelare vilka jämte den lägre yttermuren bilda entrevlig valvgång i kyrkans längdriktning.
Pelarna äro sammanbundna med en förtryckt valvbåge som bildar ett parti med tre kvadratiska fönster.
Över varje båge finnas likaledes tre fönster, dessa rektangulära.Det blir nio fönster på varje sida.

Det synliga taket uppbäres av tre spännstolar, försedda med hängdockor efter murarna samt hanbjälkar, varifrån hänga sex åttakantiga kronor, avslutade nedåt med en sextonkantig prisma.
Kronorna som äro av kallhamrat järn, ha vardera sexton glödlampor i klotform.

Kyrkans inre väggar äro hållna i vit kalkton, något elfenbensfärgad. Dekorationen är enkel och sparsam: omkring övre fönstren och nedre fönstersmygarna går en slinga, det är allt.

Orgelläktaren uppbäres av två pelare och bildar tak för ingången.Orgeln är delad på bägge sidorna om det höga, tredelade, åt vänster vettande fönstret.

Av skulpturverk ha vi utom krucifixet, ej kunnat upptäcka något annat än en ornamentering till nummertavlan, utförd av artisten Carl Fagerberg i Sundbyberg.

Bänkarna, av furu, äro mörkbetsade, enkla, med något sluttande bakstycke och framtill i stället för hylla försedda med en ficka för psalmboken.

Kyrkan har värmeledning förlagd intill gravkapellet under koret. Gravkapellet har redan som bekant varit i bruk; då kommunalstämmans mångårige ordförande August Kjellgren avled bisattes hans stoft där.

Till kyrkan, som rymmer 600 personer, höra även andra lokaler, och det är kyrksalen med därunder beläget kök med fotogenkökspis.
Kyrksalen är rymlig och hög, med långa smala fönster, rymmer 200 personer och står genom skjutdörrar i förbindelse med kyrkan.Till kyrksalen är särskilt uppgång, densamma som är avsedd för ingången till sakristian.
Över denna ingång är en klackformad altan; en reslig, kraftig tall på sandplanen där nedanför ger saftig stämningsrik relief åt denna sida, den östliga, av kyrkan.

Grundaren av Sundbyberg, framlidne godsägaren A.P. Löfström, avskilde redan för ca. 22 år sedan den tomt till kyrka, på vilken det ståtliga templet står.