Var 10:e minut
Därmed var linje 15:s fullständiga
sträckning klar - 8,6 km lång. En resa mellan Esplanaden och Norra
Bantorget tog 29-33 minuter och tågen rullade var 10:e minut både
på vardagar och söndagar, i varje fall före kriget.
1952, t.ex., hade tidtabellen justerats något. Tågen rullade
förvisso fortfarande var 10:e minut på söndagar, men under
måndag - lördag varierade turtätheten mellan 7 och 15 minuter.
1958 trafikerade tågen som oftast var 6:e minut, medan söndagarna
var något utglesade, som sämst var det då 20-minuterstrafik.
Ingen förlängning
Den stora trafikanträkningen år
1952 visar att den största belastningen låg
på sträckan Haga Södra grindar - Linvävartorpet med
cirka 9.000 trafikanter per dag. De flesta av- och påstigande var vid
Norra Bantorget och Odenplan, respektive Esplanaden och hållplatserna
Järnvägen, Sundbyberggränsen och Råsunda. Men
överraskande nog visade sig Odenplan vara den stora hållplatsen,
långt före Norra Bantorget.
Trafikanträkningen berättar också om
lokalresor med linje 15, som att tre personer denna dag klev på vid
Norra Bantorget men gick av redan vid Sabbatsberg, liksom det gick på
tre personer vid hållplatsen Tegnérgatan - för att åka
till Norra Bantorget.
Några större förändringar av linjen
skedde inte. Från början fick hållplatsen "Sundbybergs
idrottsplats" heta "Duvbosvängen", som en eftergift åt Duvboboma.
1933 sattes ljussignaler upp i korsningen
Uppsalavägen-Råsundavägen, vid Haga Norra. År 1936
tog man åter upp frågan om en förlängning till Ulvsunda,
utan resultat.
l939 tillkom hållplatsen "Uppfartsvägen" mellan Råsunda
och Filmstaden och 1944 tog man bort hållplatsen Annero mellan Haga
Södra och Linvävartorpet.
Inne i Stockholm fick linje 15 en ändrad
vändslinga på Norra Bantorget år
1950 i samband med att SS ändrade slingan för
söderifrån kommande linjer - det var främst linje 9X
som vände där, under 1960 även linje 3. Sålunda
ändrades varvet runt Brantingmonumentet från vänstervarv
till högervarv.
Som kuriosa kan nämnas att när SS slopade
den kritiserade reslängdtaxan den första mars år
1959 - som infördes den 24 november år
1957 - så fick linje 15 behålla det
taxesystemet fram till nedläggningen ett halvår senare.
Mustangtåg på 15...
Vagnparken på linje 15 bestod i regel av motorvagnama
A 11 (levererade 1922) och A 12 (levererade 1924) med släpvagnstypema
B17 (levererade 1922-23) samt de s.k. "två-rum-och-kök", B 11
(levererade 1937) och B12 (levererade 1940-1944). Men undantag fanns.
Första tiden kunde man se vanliga två-axliga
motorvagnar på linje 15. Och även när man fått
boggiemotorvagnarna så förekom två-axliga släpvagnar
ända in på 40-talet. B17-vagnarna togs ur trafik 1952 och ersattes
av B l l/B12 från linje 12.
Den andra maj 1955 satte man in mustanger, A25 och
B25, på linje 15 under sena kvällar, nattetid och tidiga morgonturer.
Orsaken var att de gamla vagnarna väsnades alldeles förfärligt
i backarna på Dalagatan och Norrtullsgatan.
...och 15E på Hornsgatan
Linje 15 hade olika sorters extraturer, skyltade 15E.
Dels vanliga i rusningstid, dels extra turer när det var match på
Råsunda fotbollstadion . "Ordinarie" E turer trafikerade mellan Odenplan
och Sundbyberg, senare från Norra Bantorget när slingan vid Odenplan
försvann. En tidtabell från 1936 avslöjar tiominuters trafik
på 15E inte bara i så kallad rusningstid, utan även under
hela lördagen fram till klockan 19!
Extratågen vid fotbollsmatcher kunde se ut på
flera olika sätt. Dels sattes vagnar in från Norrhallen
med gamla två-axliga vagnar, dels lånades A29 med B29 från
Brännkyrkahallen. Beroende på hemmahall kunde alltså linje
15E vid dessa tillfällen synas såväl på Hornsgatan
som på Strömgatan. Dessutom tog man ut egna vagnar från
Råsundahallen .
Apropå extravagnar så berättas det
från midsommardagen år 1908 att
tillströmningen av folk till Hagaparken var så stor att SNS fick
sätta in 22 extra tåg på linje 3 förutom de 21 ordinarie
tågen...
Under de år Råsundahallen fanns, kunde
åtskilliga andra linjer ses på sträckan ut till Sundbyberg.
Hallen rymde många linjers vagnar förutom linje 15 och linje 3
fram till sommaren 1959. Linje 5 hade flera vagnar i Råsunda redan
på 20-talet och det fortsatte i början av 50-talet då de
båda PCC-vagnarna A28 stod där.
Till 1951 hörde även linjerna 1 och 4E till
Råsundastationen. Dessutom fanns här till 1954 extravagnar på
linje 16 och 17, som fortsatte vidare från Södermalmstorg via
antingen Norrmalmstorg och Odengatan till Råsundahallen, eller via
Vasagatan och Upplandsgatan till Råsunda. Under slutet av 30-talet
och början av 40-talet utgick också tåg på linjerna
12E och 12Å från Råsunda.
Skenande vagnar
I slutet av linje 15:s historia inträffade en
allvarlig olycka. Fredagen den 28 januari år 1955 skenade ett tåg
utför Fredsgatan mot Vegagatan. Tåget spårade ur i kurvan
under öronbedövande gnissel och brakade rakt in i stenmuren på
skolgården vid Sundbybergs centralskola. Genom tyngden från
släpvagnarna, stegrade sig motorvagnen och vältes omkull och blev
liggande uppochned, snett in mot skolgården. Vagnskorgen krossades
och konduktören K-Å Larsson omkom omedelbart. Övrig personal
på tåget skadades lindrigt . Inga passagerare fanns med ombord
eftersom det var ett utgående extratåg.
Ingen person eller fordon kom i vägen för
spårvägståget och inga barn fanns på skolgården.Det
hade just ringt ut från skolan , och om olyckan hade inträffat
en minut senare hade hundratals skolbarn befunnit sig på platsen.
Det tog många timmar innan spårvägen
och brandkåren fått linjen fri. Första släpvagnen blev
lindrigt skadad, den andra stod kvar på spåret. Olycksorsaken
blev inte helt klarlagd. Tåget bestod av vagnarna A 12 nr 330, B 11
nr 532 och B 11 nr 540.
Redan den 26 september 1946 hade en liknande händelse
inträffat. Ett spårvägståg från Stockholm
spårade ur i kurvan från Vegagatan mot Esplanaden, varvid
strömavtagaren revs ned och kopplet till första släpet gick
av. Motorvagnen fortsatte på Esplanadens stenbelagda körbana cirka
50 meter innan den stannade mot en stolpe. Släpvagnarna fortsatte dock
rulla på spåret ned mot Järnvägsgatan. Strax före
den kurvan lyckades konduktörerna bromsa in släpet med handbromsen
innan en urspårning skedde.
Resultatet av 1955 års olycka blev att vissa
motorvagnar fick vagnskorgarna förstärkta med sidobalkar.Motorvagn
nr. 307 fick ett förlängd nödbromshandtag vid
förarplatsen
Linje l 5 hade troligen lagts ned tidigare på
50-talet om inte fotbolls-VM spelats på Råsunda 1958. Genom
regeringsingripande!! räddades linjen över det evenemanget.
Sista trafikdag blev 31 augusti 1959. Den dagen hade
alla tåg flaggor, passagerarna hade tårar i ögonen och ett
stort vemod bredde ut sig. Sista dagtåget med motorvagn 305
framfördes av förare Bengt Berggren. Tur 4 utgick ifrån
Esplanaden kl 23.45 och var framme vid Norra Bantorget kl 00:12. Där
överlämnade Berggren veven till Erik Bernbrink som körde den
sista resan till Hammarby.
Den sista turen
Den allra sista turen på linje 15 avgick från
Norra Bantorget med avgångstid kl 00.04 den första september år
1959 mot Sundbybergsgränsen. Det var ett specialtåg skyltat "Sista
tåget 1909-1959" på långsidorna på motorvagnen nr
342. Årtalet 1909 härrör från banans tillkomst.Tåget
kördes av trotjänaren August Johansson, "Bromma-Johan", som
därefter gick i pension efter 41 års tjänst vid SS.
Konduktörerna var Filip Andersson, Sven West samt Arne Nilsson.
När tåget rullat in i Råsundahallen
blåstes tapto och en buffé tog vid. Dagen efter rullade gula
SJ-bussar, skyltade linje15 och linje16, där linje16 var extraturer
mellan Odenplan och Sundbybergsgränsen.
En epok var till ända.
 |
Bild: Linje 15:s sista tidtabell gällande fr.o.m 13.6
-59 |
