 |
© Sundbybergs Museum 1997.
Källor är angivna inom parentes
|
|
Linje 15:s historia börjar egentligen inte den första
april 1922 - då AB Stockholms Spårvägar inrättade linje nummer 15 i sitt nya nummersystem - utan redan den 11 april 1908 då linje 3 förlängdes från Haga Södra grindar till Hagalund . |
Linje 3 hör till spårvägens äldsta linjer, grundad som hästspårväg 1886 mellan Tegnérgatan och Haga Södra grindar, först kallad "Kyrkogårdslinien", efter år 1900 Hagalinjen.När SNS - Stockholms Nya spårvägs AB, elektrifierade spårvägen år 1904, blev denna linjen den första elektriska linjen hos SNS. Linje 3, som den 1905 kom att heta, trafikerade först mellan Norra Bantorget och Haga Södra grindar, men förlängdes samma år via Slussplan till Roslagstull.
Denna långa linje 3 (9,0 km) blev ännu längre i flera etapper, som längst 13,2 km. SNS bildade år 1907 ett dotterbolag, Råsunda Förstads AB, för att exploatera delar av egendomen Ellenhill. Första spadtaget togs i juli år 1908. Den föll sig därmed naturligt att då också förlänga spårvägen från Haga Södra grindar till Råsunda.
Vid första utbyggnaden år 1908 förlängdes den först till Hagalund, ungefär där Råsundavägen korsade järnvägen vid gamla Hagalunds station. Att inte linje 3 drogs till Råsunda direkt berodde bland annat på att Råsundavägens viadukter ännu inte var klara. De första Råsundaborna fick sålunda promenera till Hagalund.
Glada Hagalundare
Däremot var Hagalundarna glada. Ditintills hade de varit hänvisade till att resa med järnväg in till Stockholm. Hagalund hade börjat bebyggas år 1890, som en del av Stora Frösunda. Innan SJ öppnade en station vid Hagalund år 1899, hade invånarna där fått gå till ändhållplatsen vid Haga Södra grindar. Men nu kom ju som sagt spårvagnen.Problemet för Råsundaborna löstes 13 september 1909 med att en pendelvagn sattes in på sträckan Hagalund-Råsunda och som trafikerade var 20:e minut. Råsundaborna slapp gå till sin spårvagn, men tvingades alltså byta vagn i Hagalund.
Ändhållplatsen i Råsunda var förlagd till korsningen Råsundavägen/Tottvägen, vid det som idag kallas för Stråket.Drygt ett halvår senare, den 11 maj 1910, öppnades genomgående trafik och linjen förlängdes i Råsundavägen till Sundbybergsgränsen där en stor vändslinga anlades mitt emot infarten till vagnhallen. Ändhållsplatsen vid gränsen behölls sedan till 1928 då spårvägen drogs in i Sundbyberg.
Hallen föll ihop
En skäligen enkel vagnhall byggdes redan från början år 1908 i Hagalund med plats för ungefär halva antalet vagnar på linje 3. Men tillvaron blev kort. Under en stormig natt 1910 föll hallen ihop som ett korthus och det blev nödvändigt att bygga en riktig vagnhall.Hallen revs 1911, då nya Råsundahallen var helt klar. Den kom att ligga just vid Sundbybergsgränsen och på mark som tillhörde dotterbolaget. Här uppfördes även ett stort hyreshus för spårvägspersonal, förutom vagnhall byggdes även en verkstad, som blev Stockholms Spårvägars huvudverkstad fram till 1952, då den flyttades till Hammarby.
Vid Råsundaverkstaden byggdes 100 släpvagnar under åren 1928-30 och tre motorvagnar åren 1941-42. Vidare genomförde man en genomgripande ombyggnad av 330 motorvagnar och släpvagnar i början av 20-talet. Under kriget byggde verkstaden i Råsunda in 35 öppna släp, byggde den första A4-buggen (vagn 37) samt de 11 B4-släpen.
Linje 3 trafikerades i början var femte minut, men efter förlängningen 1910 var tionde minut. SNS försökte t.o.m. med "skip-stop-tåg", att vartannat tåg fortsatte direkt från Haga Södra grindar till Råsunda utan att stanna i Hagalund. Men reaktionerna där blev häftiga, Hagalundarna kallade tågen för "herrskapsvagnar" och försöket blev kortlivat.
Taxan var första åren 10 öre för en resa Roslagstull - Haga Södra grindar och 15 öre ända till Hagalund, dock med fri övergång till innerstadslinje. En resa till Råsunda kostade 25 öre, men 1910 sänktes faktiskt priset på en resa bortom Hagalund. Man kunde sedan i många år åka ända till Sundbybergsgränsen för 20 öre.
Nya linjenät
Redan första mars 1906 sattes arbetartåg med lägre taxa in på linje 3. Dessa framfördes i ordinarie sträckning Haga Södra grindar - Roslagstull ända till 27 april år 1919. Först då förlängdes arbetartågen, men bara till Hagalund. Den första oktober år 1920 avkortades arbetartågen åter till Haga Södra grindar. Vid taxesänkningen år 1924 försvann begreppet arbetartåg inom SS.Nattrafik blev det först 9 augusti 1919 och då på hela sträckan till Sundbybergsgränsen.
Även linje 5 "ROKOKOLINJEN" var inblandad
I samband med en ny taxa och ett "provisoriskt" linjenät, i väntan på att de norra och södra linjerna skulle knytas samman vid Slussen, genomförde AB Stockholms Spårvägar den första oktober år 1920 en omläggning av fler linjer, bl. a linje 5 som fick nya trafikuppgifter.
De nya trafikuppgifterna innebar att linje 5 fördes från Stureplan i Birger Jarlsgatan-Roslagsgatan-Odengatan genom slingan på Odenplan-Nortullsgatan-Norrtull till Haga södra grindar skyltad HAGA. Vardagar under högtrafik förlängdes linje 5 via Råsundabanan till Sundbybergsgränsen skyltad SUNDBYBERG, men det gällde bara var fjärde spårvägståg.Till Sundbyberg ersatte linje 5 de tidigare förstärkningstågen linje 3R till Råsunda, som nu drogs in. Samtliga vagnar på linje 5 vände vid Haga södra grindar fr.o.m den första april 1922, då linje 15, SUNDBYBERGSBANAN, tillkom.
Under åren 1925 - 1936 stationerades ett tiotal tåg i Råsundahallen.
Linje 14 och 27
Denna mycket långa linje som nästan gick ihop vid Odenplan blev dock kortvarig eftersom den stora omläggningen den första april år 1922 innebar att alla turer på linje 5 vände vid Haga Södra grindar, i väntan på att dras till Östra Station vilket skedde år 1925.
Samtidigt kortades linje 3 av och fick sin nya sträckning Haga Södra grindar - Hornstull. Det kan också nämnas att Haga Södra grindar trafikerades av ytterligare två linjer på 20-talet. Åren1920-22 trafikerade linje 27 mellan Kornhamnstorg och Haga Södra grindar och under några veckor 1925 vände linje 14, Djurgården-Vanadisplan, vid Haga Södra grindar i väntan på att spåren skulle bli färdiga på Vanadisvägen fram till vändslingan vid Vanadisplan.
Linje 15:s tillkomst genom Duvbo
Men! Den första april år 1922 innebar framför allt att linje 15 såg dagens ljus. Linjen var en typisk förortslinje med vändplats en bit in i innerstaden. Från Norra Bantorget ringlade sig linje 15 till Sundbybergsgränsen och -efter förlängningen år 1928 - genom Sundbyberg till EsplanadenDå hade frågan om en förlängning stötts och blötts i många år. Frågan var om linje 15 skulle gå genom Duvbo eller inte, vilket hängde ihop med stadsplanearbetet för Tulemarks - och Hästhagens områdena. En annan fråga vid denna tid var om linje 15 skulle förlängas vidare in i Bromma över järnvägsbron vid Sundbybergs Norra och få anslutning med linje 13 vid Ulvsunda Lillsjön. Regeringen hade t.o.m. givit tillstånd att fram till 23 december 1940 få framföra speciella spårvagnar på järnvägen till Ulvsunda.
Av detta blev intet, men förlängningen längs Tulegatan, Fredsgatan. Vegagatan, Esplanaden, Järnvägsgatan och åter till Fredsgatan blev i alla fall klar efter ett avtal mellan Sundbyberg och SS september år 1927. Staden betalade 10.000 kr för själva banan.
Första ordinarie vagn från Esplanaden mot Norra Bantorget med avgångstid kl 05.05 startade den första november år 1928. Det var inte många närvarande vid denna tidiga invigningsceremoni. Med fanns bl.a. spårvägschefen Hellgren, trafikchefen Magnusson, borgmästare Scherling, fullmäktiges ordförande Pettersson och baningenjör Gripe. Vid Esplanaden förklarade Gösta Hellgren linjen öppnad.
Den egentliga invigningen skedde kl 14.00. Då flaggade man och vagnarna åkte med vimplar. Man filmade och mycket folk hade samlats. Efter den ceremonin åts middag på restaurang Stenvillan med ett tjugotal inbjudna gäster.
Textbearbetning: Hasse Berglund