Åter till staden från 1927 - 1952

SUNDBYBERG UNDER MIN TID

I min grönaste ungdom växte och byggdes det åt alla håll i Sundbyberg, kanske var det växtvärk.

Löfströmshusen i Metalarbetaren

Kring sekelskiftet 18 – 19 hundra talet köpte snickare och murare åt sig och familjen en billig tomt, där byggde de sig ett hus och därefter ett eller två till, på något slags entreprenad. Därför kallade de sig för byggmästare. Min svärfar var en dylik, men ej i Sundbyberg.

Arkitekter engagerades i en mycket liten omfattning och kunde därför inte tjäna så många kronor i Sundbyberg på sin verksamhet.

Vid sekelskiftet fanns endast husnamn och kvartersnamn. Varje hus i Sundbyberg hade ett namn. och husnamnen hade anknytning till hustruns namn, mannens yrke eller liknande. Gatunamn och postnummer infördes först någon gång på 40- talet tror jag.

Jag vill här ge en förklaring till detta mitt arbete, som ej ska ses som någon historik över det Sundbyberg som varit, utan mer som en sammanfattning av hur jag minns och upplevt det gamla Sundbyberg. Mina minnen från min ungdomstid kombinerade med bilder ur Henning Österbergs böcker om Sundbyberg och pärmen ”Sundbybergs fastighetshistorik 1888 – 1988”.

1 maj på Ekbacken omkring 1910

På Ekbacken, som fått sitt namn efter de stora vackra ekarna, firades Barnens dag i början av 20-talet. Det största evenemanget som jag minns. Där fanns lansförsedda ryttare i riddarliknande munderingar och karoliner. Där fanns zigenare, som vi barn beskådade med skräckfylld förtjusning, trollkarlar, spågummor, dvärgar och jättar.

Spågumma

Från Ekbacken utgick även 1 maj tågen, där nya löften om den hägrande framtiden utlovades.

En grönblå trävilla med namnet Rydsbo och Rydsbo Rensa byggdes 1879. Remsan kanske var en antydan att villans tomt gränsade mot Landsvägen, Allégatan och Esplanaden. Familjen som bodde i huset hade en pojke i förskoleåldern som säkert haft polio, eller barnförlamning som var benämningen på den tidens ganska vanliga sjukdom. Med hjälp av ett par läderputor kring benen kunde han hjälpligt ta sig fram. Eugeniahemmet, som låg i grannhuset innan det flyttade till Norrbacka nära Haga södra, kanske tidigare haft den pojken som patient.

Bangatan följer järnvägens södra sida mellan Torget och Esplanaden. Den första byggnaden utefter Bangatan kallades Kaninladan. Några kaniner vet jag inte att det funnits i det huset. Däremot fanns det gott om stora råttor så länge Lövdals hovslageri var i drift på granntomten.

Sundbybergs torg i slutet av 1800-talet

Frälsningsarmén som började sin verksamhet i Sundbyberg redan 1889 byggde ett hus vid Torget. Axel Bodströms bokhandel flyttade in i Frälsningsarméns hus. Bokhandeln flyttade senare till Sturegatan där den fortfarande finns. Handelsbanken etablerade sig i Stadshuset mot Torget.

År 1888 byggdes ett hus, som hade namnet Fågelvik, i korsningen Stenbrottsgatan och Eliegatan. Någon byggnad jag endast kan minnas som Nygrens hönsgård. Särskilt vintertid hade jag från vårt rumsfönster i huset Fågelsången 33, där jag föddes 1917, en bra utsikt över hela bergsbacken, som är lika obebyggd idag som den var då, om jag bortser från min pappas stora kaninbur.

Hans Cederblad

Åter till staden från 1927 - 1952