SUNDBYBERG UNDER KÖPINGSTIDEN

1888 – 1926

Sundbyberg vid köpingstidens början.
Fotot visar området omedelbart öster om järnvägsstationen

Tiden före köpingsbildandet

Någon gång hösten 1877 uppsöktes ägaren till Sundbybergs gård av en person som uppgav sig vara ingenjör Charles J. Smith, nyligen hemkommen från Amerika.

Charles J Smith

Han ville åtaga sig tomtförsäljningen för den planerade nya förstaden. Av ägaren till Huvudsta gård, som han också besökt, hade han fått del av Löfströms planer. Ett muntligt avtal träffades mellan Smith och Löfström, vilket engagerade honom som tomtförsäljare.

Men redan den 6 januari 1878 fick Smith besked om att hans kommissionärskap skulle upphöra.

Den 10 januari 1878 blev han i närvaro av kronofogden Per Hellhoff och lantbrukaren A. L. Hedenberg, Bällsta gård, uppsagd med omedelbar verkan. Denna uppsägning skedde på Sundbybergs gård.

A W B järnväg var färdig 1876. En av stationerna hette Sundbyberg. Där intill borde en förstad kunna komma till stånd. Järnvägen kunde ställa hur många tåg som helst till disposition och en veckobiljett kostade 92 öre. Avståndet till Stockholm var obetydligt.

Tomter i Sundbybergs centralaste delar kostade 10 öre per kvadratfot. Ägaren av Sundbybergs gård, A P Löfström, hade anlagt en ångsåg, varför byggnadsvirke fanns att tillgå. Han var också villig uppföra bostäder färdiga, till kronor 600 per eldstad.

I stockholmstidningar kritiserades projektet:

• Det kostade pengar att administrera ett nytt samhälle,
• Godsägaren gjorde allt för stora vinster
• Ägarna av jord på andra platser utanför Stockholm utsattes för konkurrens.

Men Löfströms projekt fortsatte och utvecklades vidare. Projektet var inte ett löst hugskott utan ett företag beräknat för kommande släkten.

Inledningen till köpingens bildande

Den 28 december 1882 behandlades en motion som handlade om att utverka vederbörligt tillstånd för Sundbyberg att bilda särskild kommun.

Enligt kungabrevet ålades köpingen att bekosta skälig avlöning åt en polisuppsyningsman och att, när så erfordrades, avlöna en eller flera polismän, samt att, tillämpa vad för städerna gällde rörande ordning, bebyggande och brandväsende.

Som en följd härav fick Sundbyberg en brandordning och en ny hälsovårdsordning. A P Löfström lämnade gåvobrev för gatumarken och en distriktsläkare anställdes.

Utanför polisstationen omkring 1909.
Kvinnan, Johamma Eriksson, var städerska på polisstationen.
Hon var mycket omtyckt av polisen. Vid hennes bortgång buro poliser henne till gravens vila.

Kommunal organisation

Den 12 december 1887 hölls den första kommunalstämman, varvid man valde ordförande och vice ordförande i stämman, samt kommunalnämnd.

1884 års kommitterades ”ordningsman och 6 à 8 äldste” synes dock ha torkat in.

Under 1888 hölls ett stort antal stämmor den första redan 3 januari. Vid denna stämma valdes hälsovårds– och byggnadsnämnd. Köpingen hade fått sin första förvaltningsorganisation.

De första stapplande stegen

Den andra stämman hölls redan den 31 januari 1888. Vid stämman väcktes följande motioner:

• Motion om renhållningen och kloakernas ordnande inom köpingen.
• Motion om anskaffande av en så kallad finka i köpingen.

Vid den följande stämman motionerades om ”huru förhållas skall med den av patron Löfström till kommunen skänkta brunn med pump liggande mitt i Sturegatan”.

Den 28 mars antas entreprenör för latrinhämtning och hälsovårdsnämnden får i uppdrag att ordna för bortförande av sopor.

Vid stämman den 16 april begär kronofogden lönetillägg åt polisuppsyningsmannen med 200 kr till 1 000 kr för år, vilket stämman besvarade med ett starkt övervägande nej.

Den 2 september 1888 hade den nya köpingen kommit så långt, att barnmorska antogs . Hennes lagligt mätiga lön blev 3 kr för varje förlossning. Köpingen skulle betala för dem, som voro så fattiga, att de själva ej förmådde erlägga avgiften.

Gatu– och kloakfrågor behandlades i all oändlighet på stämmorna de första åren. Förövrigt syntes stämman själv vilja bestämma i detaljer.

De olika nämnderna föreföllo till en början mest vara expeditions-myndigheter. Sålunda finner man t ex att stämman den 3 juni 1889 uppdrar åt kommunalnämnden ”att låta upprensa och nedlägga glacerade stenrör uti de diken, som äro på ömse sidor om järnvägen, börjande vid Esplanadgatan”.

Den 30 december 1889 beslutades om hundskatt; kronor 10:- per djur och år.

 Spritstriderna

Redan den 2 augusti 1888 uppkom en fråga till behandling i kommunalstämman, som för dryga 10-tal år framåt gjorde Sundbyberg riksbekant. Då började nämligen spritstriderna. Stämman uttalade sig sagda dag med 306 röster mot 115 för att ”ett bättre värdhus skulle inrättas i Sundbyberg”. Häröver anfördes besvär.

Då frågan återkom i stämman hade åsikterna ändrats. Den 7 januari 1889 uttalade sig 25 personer med 321 röster för sprithantering och 64 personer med 684 röster emot.

Nykterhetsmöte på 1890-talet

Den 13 mars 1889, då frågan ånyo behandlades avgavs 676 röster för och 781 röster emot. (antalet röstande denna gång ej uppgivna.)

Utanför stämman hade förekommit häftiga strider omkring denna fråga. Kommunalnämnden hade tagit parti för sprithanteringen.

Den hade därför blivit föremål för en mycket skarp kritik. Då nämndens mening underkänts i stämman och ledamöterna dessutom ansåg sig kränkta genom upprop i frågan, ingav den 30 mars 1889 de ”kvarstående ledamöterna” i nämnden till stämman en skrift, vari de förklarade sig avgå och anhöll, att stämman måtte godkänna detta. Stämman godkände emellertid blott en avsägelse, de övriga vägrades avgå.

Brännvinskö utanför försäljningslokalen på Esplanaden 4.
Man ser också hur leriga gatorna var då.

Till sidan 2