Ett måste på 50-talet var stringhyllan, den klassiska TV-kannan på kaffebordet, radiogrammofonen och nymodigheten TV.

Kanske hade man också råd att köpa något från IKEA, kanske IKEAS första platta paket, bordet "Lövet", designat av Gillis Lundgren, med avtagbara ben, se om du kan hitta det på våra bilder,

På TVn såg man gärna Stora Famnen eller kanske Andy Pandy,  Vår stad hade t o m en alldeles egen värdinna hos Lennart Hyland, Lillemor Wretman hette hon och bodde i Storskogen.

I hallen på fint hallbord med spegel, eller en liten stringhylla av teak stod kanske en Cobra/Ericofon som också den var en sann sundbybergare.

I köket hade vi "perstorpsbord", kanske som detta designat av Sigvard Bernadotte, mönstret av förklarliga skäl kallat Virrvarr. Ni minns väl hur det såg ut som man kluddat runt med en blyertspenna. På bordet dukade vi med porslin från Gustafsberg, helst disignat av Stig Lindberg och besticken var av backelit och rostfritt stål, för drycken blev "Mamma-det-höll"-glaset en självklarhet, av det nya Duralex.

Sängarna gömdes bakom drapperier dagtid, Uppfällda för att inte ta plats från de härliga läderlappsfåtöljerna som var omöjliga att ta sig upp ur utan att de ramlade omkull. Bill- och Kittyböckerna samsades på stringhyllan och på tonårssysters toalettbord rådde kaos med puderdosor, sollampor, hårnät, kammar, trosor mm och kanske om man haft tur ett par av nymodigheten strumpbyxa i crepnylon från Epa. Hockeyspelet fick också plats och väggara pryddes av idolerna Elvis eller Tommy S.

Vi valde att skildra fritiden som en familjedag i naturen. Med sig ut tog man picnicsetet. Bord, stolar, duk där man sedan dukade upp tallrikar, muggar, bestick och annat i designad plast.

Att gifta sig var det vanligaste och ordet sambo var inte uppfunnet. I arbetarstaden Sundbyberg gifte sig många i Prästgården men faktiskt också i vår ståtliga kyrka iklädda de finaste kläder man hade. Bröllopsmiddagen avåts kanske på Stenvillan eller hemma i föräldrahemmet. Först därefter blev det aktuellt med en egen lägenhet.